Hejsan

Hej hopp allihopa!
Har egentligen ingenting att skriva. Har inte haft någont tid eller ork att vare sig träna den här veckan eller sitta här på bloggen. Vilket kanske är förklarligt eftersom jag ligger hemma med 38graders feber plus en snuva och huvudvärk som vägrar ge med sig. Men det är väl lika bra att det bröt ut på helgen så missar jag inte lektioner... Nu är jag ensam igen. Daniel har farit till Nordmaling för att jobba för sina föräldrar. Han kommer hem om en månad. Nu vet vi iaf att han kommer tjäna pengar till skillnad från när han for tlll Norrköping där han fick hela 18kr/h. Skamligt rent ut sagt. Men vad gör man?? Jsg vet inte. Var förövrigt och klippte håret i veckan. Visst är det kul när frisörer lyssnar på vad man säger?? Jag säger att jag vill ha rak lugg och att hon ska klippa topparna men beålla så mkt av längden som möjligt. Gör hon det? Nej, hon klipper en konstig lugg som inte var rak och sen klipper hon mitt hår i etapper och uppklippt och ger mig en frisyr då jag bara ville ha det som det var innan fast med lugg. Det sög. Ska inte klippa mig hos henne igen, det är ett som är säkert.
Nä, orkar inte skriva nå mer nu. Hade bra allihopa och är det nåt finns jag på mobilen. Puss

Anonym

Du som kommenterade på mitt inlägg "Saknad", visst vet jag att det finns värre saker. Och vill du kalla mig patetisk varsågod. Så jag hade ett litet meltdown, det har väl alla nån gång ibland. Jag skrev det där en dag då jag kände mig väldigt nedstämd, so what? Mellan dej å mej är det du som är patetisk som inte ens vågar stå för dina egna åsikter. Om du nu tycker att jag är en sån tragisk person så tycker jag att du åtminstone kan ha stake nog att lämna ditt namn istället för anonym. Men det är klart, det är lätt att ha åsikter så länge man slipper stå för dom. Visst?

Varför?

Varför ska allting bara skita sig? Varför ska livet behöva vara såhär? Varför kan saker och ting inte bara fungera? Varför måste man tvingas inse att en person bara är en besvikelse? Varför ska jag behöva tveka på framtiden? Varför svarar h*n inte i telefon? Varför kan man inte bara träffas och reda ut allting? Varför kan h*n inte stå upp för sig själv? Varför kan vi inte ses? Varför ska det här vara så jäkla svårt? Helvete helvete helvete!!

Borta

Nu har Petter farit igen, känns jätte konstigt, känns inte som att han varit här en helg, men sen å andra sidan har han ju knappt varit här hemma, han har ju mest varit på modelljobb. Suck. Jag är verkligen dålig på att vara ensam. Vad ska jag ta mig till? För jag kan ju inte räkna med att försöka hitta nån att vara med eller träna så fort jag känner mej ensam. Det funkar ju som dåligt. Men det är bara att bita ihop och göra det bästa av saken. Nä ska ge mig nu.

Bye

Saknad

Saknar Daniel så otroligt mycket,det är hans 3e dag borta idag men det hjälps inte. Jag saknar honom som en tok. Känns konstigt att vara hemma utan honom. Det är ju en annan sak om jag far bort nånstans för att göra något, tillbaka till Umeå eller vart som helst och han är kvar här hemma. Visst saknar jag honom då också men inte på samma sätt. Det finns så mycket jag vill prata med honom om, men det är svårt eftersom han inte är här.

Igår satt jag större delen av dagen i soffan med träningsverk&mensverk å såg på TV. Såg Oprah då en 16årig tjej från Filippinerna var med, hon var en fantastisk sångerska och hennes största idol var Celine Dion, hennes högsta dröm var att sjunga en duett med henne så då fixar Oprah det såklart. 16åringen skulle sjunga Because you love me med Celine och hon lyste mycket starkare än Celine och fick Celine Dion att se ut som en rookie. Hon outshined her. Och när dom började sjunga For all those times you stood by me, for all the truth that you made me see... då började jag storböla. Varför vet jag inte, om det var så rörande eller för att jag saknar Daniel så mycket, förmodligen en kombination. Men det känns så konstigt att inte ha min älskade sambo hemma hos mig. Och vi vet inte ens vad han tjänar när han jobbar där, pga att han som bestämmer vad Daniel ska tjäna har haft 40graders feber hela veckan och då är det svårt att ha en lönediskussion. Känns jobbigt eftersom då vet jag inte ens om det är värt det, att han är 2,5h bort med bil. Surt sa räven...
Men men, det är bara att bita ihop. Fick ett mail från Nanny jobbet och de sa att det inte skulle gå vidare med min ansökan. Så jag kommer inte kunna tjäna nå egna pengar där heller. Fan. Jag ligger så mycket back ekonomiskt.
Fan fan fan fan. Hatar att behöva pengar, och jag kan inte be nån om pengar heller. Helvete.Nä, tror jag ska gå och hoppa i nå kläder och kanske käka nån form av lunch, vore nog inte helt fel... Oj vad jag är less.

Om ni vill får ni gärna ringa och surra lite med mej, det vore fint.

Träning!

Äntligen har SATS hört av sig, jag ska dit om en knapp timme för att diskutera medlemskap och så, sen är det fritt fram för mig att börja träna som en galning och få den tajta kropp som jag kan känna mig nöjd med. Få bättre hälsa, bättre kondition och få mer energi. Det känns oerhört skönt och jag är jätte glad att jag äntligen få komma igång med träningen igen! Jag har saknat det, så svarar jag inte i min telefon så är jag förmodligen på gymet.

Sen har jag även skickat in min ansökan till ett Nanny företag, och en av mina referenser är min gamla dagislärare som jobbat med barn i 30år, och han kommer gå i god för att jag är duktig med barn. Det känns jätte härligt. Så mitt liv framöver kommer vara träna, plugga och jobba. Det kommer bli helt fantastiskt. Då kommer jag i form, håller mig sysselsatt när Daniel är i Norrköping och jag kommer bli gladare.

Hoppas er början på året börjat lika bra =)

Kram


FRÅGA!

Vem är du anonyn som kommenterat på blogginlägget Länge sen??? Vill väldigt gärna veta

Länge sen...

Nu var det ett tag sen jag skrev igen.. Kan ju sammanfatta julen å nyår lite. Julafton var bra, mysig å allmänt trevlig. Juldagen, dagarna innan å efter nyår var katastrofala, total respektlöshet, säger saker enbart för att såra och inser inte ens och  säger varannan sekund att jag ser gravid ut. Vuxna människor. Va fan???? Orkar inte ens förklara. Det gör så jävla ont. Men kommer aldrig, under några som helst omständigheter, sova under samma tak som de människorna igen. Det är ett som är säkert...

Idag är det måndag och jag är i skolan, väntar på resten av min grupp. Lär nog sitta här tills det är dags för jobb, som tur var tog jag med mig lunch. Nu börjar verkligheten igen och tack vare mitt finfina jullov är jag inte alls redo för det här. Inte för fem öre. Skulle behöva ta semester för att vila upp mig från jullovet. Hur sjukt är det inte? Idioter. Får mig bli förbannad, sårad, sönderstressad av att vara i en sån konstig social miljö. Borde dock vara van vid det här laget, men sånt där kan man inte vänja sig vid. Men varje gång hoppas jag att det kommer vara annorlunda men det är aldrig det. Om nånting så blire bara värre. Fy fan. Vill bara skjuta dom. Det är då tur att jag har Lisa, mamma & Daniel. Dessa tre gör det lite lättare att handskas med allt jävulskap. Nu har jag skrivit för mycket. Fan. Kanske skriver mer sen, vem vet?

RSS 2.0