Just det...

.... pluspoäng till mig, för några dagar sen såg jag en person, som gjort mig väldigt illa, på stan med sin tjej, och jag dog inte. Jag registrerade att det var han och sa hej sen gick jag vidare med mitt liv utan att tänka på det sen. Det är otroligt skönt att det inte kom upp några hemska flashbacks som det gjorde sist jag sprang på honom på stan, i somras. Thankyou god. Men egentligen, varför skulle det? Daniel är mannen i mitt liv och kommer alltid vara det.

Helgen v. 17 dvs 25-27april kommer vi mest troligt fara upp till Hemavan och mysa för att fira 5år tillsammans.
Happy happy happy. Bo på högst upp på Hyllan och ha utsikt över hela Hemavan. Najs. Jag älskar den mannen. Och om ca 6mån kommer vi bo ihop. I Stockholm. I en tvåa. Livet känns bra.







Varför är det så att när man försöker plugga och det går jätte bra då är man fokuserad som fan, men när man fastnar och inte har nån att fråga, då är det kört så då sitter man och hittar på allt annat än just det. Det är ett fascinerande syndrom som jag nästan förträngt fanns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0