Future lays in our hands

Har just kommit hem från jobbet idag. Totalt less. Känner mej så grymt omotiverad, vad är det för mening med att sitta och ringa runt i hela Sverige i fem timmar för att tvinga på de nå lotter som de säkert ändå inte kommer vinna på. Känns ganska ovärt. Hoppas verkligen att jag får nåt nytt jobb snart som ger mej större trygghet eftersom jag inte kommer ta emot ett provisionbaserat jobb igen. Kanske det kommer bli förändring efter studenten, kanske kommer jag faktiskt få ett riktigt jobb.

Sen tycker jag att det är ganska spännande att se hur människor förändrats över åren. Ibland kan det vara väldigt positivt. Hur man kan lära sig att nästan tycka om en människa som man tidigare verkligen verkligen avskytt. Okej tycka om är kanske att ta i men inte hata personen i frågas umgänge. Att kunna slappna av trots att personen är omkring och inte låta det påverka mig trots historien som ligger bakom. Man kan bli positivt överraskad.