Future lays in our hands

Det verkar som om Daniel har fått jobb. Han skulle på möte idag för att arbetsgivaren skulle se hur han var tillsammans med en kund. Han har inte kommit hem än. Mötet började kl 13 idag. Han ringde nyss för typ 30sek sen och sa att han förmodligen skulle dröja ytterligare en timme. Han visste fortfarande inte om han fått de eller inte... Jag är jätte nervös!!! Hoppas verkligen att han får det här jobbet. Det skulle underlätta så kopiös t mycket för vår ekonomi. Slippa oroa sig hur vi ska ha råd att betala hyra. Jag är jätte nervös. Jag gillar inte att gå ovetandes. Det är läskigt. Men det verkar ju som att det går rätt bra i alla fall. Så nu håller alla tummarna!!! Känns jätte konstigt att vara ensam hemma den här tiden på dygnet. Det är ju middagstid ffs. Om en timme kommer han hem, i bästa fall. Är det sånt här jag måste vänja mig vid? Långa dagar på kontoret, far innan jag stigit upp, kommer hem sent. Eller inte ses på flera dagar för att han är på konferans nån annastans i Sverige eller världen. Man vet aldrig vad som väntar men oavsett så kommer det ju underlätta enormt. Daniel får struktur i sitt liv och vi får en stabil inkomst och vi kan äta bättre, unna oss nånting ibland. Kanske t o m renovera kök&badrum, men åtminstone resa till Karribien i sommar som planerat. Samt att jag får tillbaka de pengar han är skyldig mig så jag har de jag ska ha på mitt sparkonto. De är ganska bra. Saknar min älskling hemma dock. Jag är så uttråkad. Men that 70's show roar mej lite iaf. Det är aldrig fel. Orkar inte skriva nå mer nu, men vill ni mig nåt så finns jag alltid på mobilen. Ni som behöver nr har det.  Bye!!!