Future lays in our hands

Kollade just statistiken på hur många som sökt till mitt förstahandsval, dvs Internationell migration och etniska relationer (IMER) - inriktning statsvetenskap på Södertörn Högskola. Det var 7personer (jag inräknad) som har det som första handsval, det borde väl rimligtvis innebära att mina odds att komma in är ganska höga, right? Eftersom man prioriterar ju de som har det som förstahandsval främst. Eller? Det skulle vara så grymt kul om jag kom in på det eftersom det är ju det jag allra helst av allt vill. Jag vill kunna jobba med migrationsfrågor i framtiden och förbättra flyktingars förutsättningar, jag vill kunna förändra och förbättra förutsättningarna för dessa människor som flyr från krigshärjade länder och inte tillåts komma in här. Jag vill kunna påverka deras situation till det bättre, och kommer jag in på det här programmet så är det ju en början. Jag känner mig glad och hoppfull.

Daniel vill läsa Rättspsykologi, kvällskurs till hösten. Samtidigt som han har tänkt jobba heltid på dagarna. Det är tur att vi kommer bo ihop för annars skulle jag aldrig hinna träffa honom med ett sånt schema. Men jag känner mig lycklig och hoppfull. Jag vet inte om det är på grund av att sommaren är påväg, eller för att vi verkligen ska flytta till vår vackra huvudstad och börja ett nytt liv, ett självständigt liv, på riktigt, eller om det är att jag börjar se vår gemensamma framtid formas på ett underbart sätt. Jag vet inte men jag känner mig lycklig, inte glad för glad är nånting annat, utan jag känner mig lycklig.


Måste gå nu, min kusin Sandra kom på ett spontanbesök.

Puss!