Ensamhet
Har haft en trevlig kväll med Ronja och hennes kompis Evelina, men sen skulle dom fara till röbäck för att säga hejdå till en kompis som ska flytta, till Skåne av alla ställen. Helt galet. Så då fick jag gå hem genom stan och då, när jag var påväg hem, då kände jag mig så fruktansvärt ensam och jag blev så avundsjuk på D som bara behöver gå 50m när han har ledig tid över för att vara med sina vänner. Jag känner mig så fruktansvärt ensam i sommarkvällen/natten. Såna här kvällar vill jag bara sitta med någon och dricka te eller spela kort och bara prata om allt mellan himmel och jord. Roliga saker som sorgliga. Det spelar ingen roll. Men istället för en god vän och en stor mugg rykande te i min hand så har jag en laptop i mitt knä och en mobil som ekar med sin tystnad. Varför ska det vara så svårt, så svårt att acceptera ensamheten. Jag fattar inte.
Måste fan sluta skriva nu och älta saker som förmodligen är ganska meningslösa. Jag vet inte. Kanske är jag helt enkelt trött av att vara så glad och uppspelt över saker och ting, förmodligen även lite stressad över allting. Det är helt galet och jag fattar inte varför jag är såhär. Men nej, nu ska jag sluta skriva om dumheter.
_______________________________________________________________________________________________
Viktiga Datum:
20/6 Midsommarfirande i Ratan i farmor&farfars stuga med Daniel, Petter, Johanna, kusinerna, släkten. Längtar.
27/6 Då far jag och Sandra till Stockholm i 1v. (Hemma 3/7)
25/7 Jag, Daniel, Petter och Johanna far ner till Stockholm för Dennis dop.
8/8 Sista dagen på jobbet
9/8 Avskedsfesten
_______________________________________________________________________________________________
Vill att Daniel ska ringa och säga att han är hemma och ville bara prata med mig. Nu är han hos André, jag har ringt men vill inte direkt tvinga han lämna André för att prata med mig. Är så inihelvetes ensam!
Kommentarer
Trackback
