Tankar om sekter och religioner
- Vad gör du nu?
- Jobbar på sjukhuset halvtid sen är jag på stan och pratar om bibeln.
- Pratar om bibeln? Varfördå?
- För att jag tycker det är viktigt, vi alla gör det, visst vet du att jag är Jehovas?
Personligen så skrämmer religioner och sekter mig väldigt mycket. Jag respekterar helt och fullt folk som är troende men det är när någon försöker överföra sin tro på mig som jag blir rädd och backar. För mig är det egentligen inte viktigt att veta vad olika vänner tror på om dom säger att dom är kristna eller något annat. Jag menar det är inte viktigt för mig att fråga vad de menar med att dom är troende. Dom har sin tro och det är bra så, jag respekterar det. Men när någon berättar om sin tro på ett sånt sätt så att dom vill att jag ska bli övertygad om att deras tro är den bästa och vill att jag genast ska glömma mina tankar om att välja bort Gud och genast tillbe och studera deras bibel då blir jag rädd. Då backar jag och vägrar lyssna för att jag blir vettskrämd. Jag gillar inte att nån gör mina val åt mig och är det dessutom något så personligt som vad man tror på så sparkar jag verkligen bak ut. Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här egentligen mer än att jag personligen är inte religiös eller troende på nåt sätt. Jag skulle aldrig gifta mig i en kyrka och jag vill helst av allt inte döpa mina barn helt enkelt för att det är som att välkomna dom till svenska kyrkan snarare än att fira att dom har ett namn. Det där med att döpa mina framtida barn kommer jag gissningsvis få kompromissa med med tanke på att min kära Daniel vill att barnen ska vara döpta av tradition medan jag inte ser det så utan mer som ett val om kyrkan som vi gör åt dom då jag anser att dom bör göra det valet själva. Jag är uppväxt med en väldigt obrydd familj&släkt. Mina föräldrar gifte sig inte i kyrkan, mina mor&farföräldrar är inte troende utan har inställningen att om man nu är med i svenska kyrkan pga att man döpt sig eller konfirmerat sig så ska man gå ut när man blir myndig så att man inte behöver betala skatt till svenska kyrkan sen. "Men om man är med i svenska kyrkan får man ju gratis gravplats", jasså? Om jag betalar skatt till svenska kyrkan i 50-60år blir det lika dyrt som om man skulle köpa en gravplats när det är dags. Jag kommer säkert få många blandade reaktioner men det är såhär jag tänker om saker och ting. Jag är inte mkt för religion men jag respekterar det som gör det. Jag fördömer inte den som är troende men jag gillar inte att tvingas ha en viss åsikt oavsett om det rör religion eller ett politiskt parti, sån är jag. Ville bara vädra mina tankar. Kommentera gärna.
Kram
Som du säger: huvudsaken är ju att man respekterar varandra i likheter och olikheter
var det Nicole du träffade eller var det nån annan som oxå är Jehovas?
Jo, det var Nic jag träffade
Det är rätt soligt med människor som går in i sekter, oftast är det väldigt ensamma och vilsna människor som sökervsig till gemenskap..
men det slutar med att dem oftast blir väldigt hjärntvättade =/
"och jag vill helst av allt inte döpa mina barn helt enkelt för att det är som att välkomna dom till svenska kyrkan snarare än att fira att dom har ett namn. "
Ja, du kan till med ta bort "det är som att". Ett dop har egentligen ingenting med namnet att göra utan det är en cermoni för att visa att du vill att barnet ska tas upp i Guds kärlek och nåd. Folk som är väldigt konservativa tror att man inte kan komma till himlen om man inte är döpt, eftersom Gud då inte ens "vet vem man är". Därför sker ofta blixtdop av barn som föds döende.
Konfan är barnets eget val, då man väljer om man vill bekräfta sin tro eller om man inte vill det. Vill man inte är man i princip inte kristen, eftersom du då gjort ett aktivt val (vilket du inte kan göra när du är 3 månader gammal).
Sådärja. Religionsakuten rycker ut igen.
