Future lays in our hands

För att svara på Elins kommentar till föregående inlägg så är svaret jag vet inte. Inte egentligen. När jag lämnade online svor jag att aldrig jobba för provision eller telefonförsäljare igen. Vad händer 6månader senare? Jo jag bryter mitt löfte till mig själv. Jag är dum jag vet. Men jag intalade mej att det var så mkt bättre än på online. Och att det skulle vara lättare. Och det var ju för en god sak jag skulle sitta och ringa. Så efter att ha funderat på det över en helg tackade jag ja. Vilket jag 4mån senare undrar varför, men ännu en livserfarenhet å nu kanske jag kommer ihåg varför jag inte pallar mer än 4mån i sträck med ett sådant slags jobb så nästa gång om jag svarar på en ansökan där jag senare får veta att det är telemarketing säger jag direkt nej jag är inte intresserad. Nu blev det här långt men jag tänkte att jag måste ju förklara varför jag gjorde som jag gjorde för att mina kära bloggläsare ska få svar på sina frågor. Åh vad omtänksam jag är. Höhö.

Heltidsjobb med fast timlön är nästa mål.

På tal om omtänksamhet, har jobbat för att samla in pengar till barnen i Bolivia idag genom att grundligt städa pappas lägenhet. Dammtorka, dammsuga, vaska å skrubba toaletternaetc. Jag var så duktig. Jag fick 300kr för jobbet. Dvs, 100kr till barnen och 200kr till mig. Man kan ju inte överdriva med den här snällheten. De kanske gör en sjuk eller nåt.


Religionsinlämning imorgon. Panik? JA!
Har gjort framsida bara för skojs skull och inledningen. Stabilt? NEJ!
Noll motivation.

Idag är det 3v kvar till studenten! Imorgon sa Begard att vi får våra studentmössor! Då ska klassrepresentanten, dvs Bibbi hämta dom i elevrådsrummet för att sen snällt dela ut till klassen. Oh yeah. Och min studentbarnbild är klar och uppblåst. Imorgon ska den få något träigt att sitta fast på. Det är underbart! På lördag 2v kvar till balen.

9dagar kvar tills jag får mitt svar

Jag är förväntansfull på framtiden.