Ännu ett offer
Hej och välkomna till min blogg!
Trodde inte dagen skulle komma då även jag sjönk ner i bloggträsket men ack så fel man kan ha.
Så nu är jag här som resten av min klass (och världen?). Jag blev först lite ledsen på bloggen för jag
hade skrivit ett jätte långt stycke som sen bara försvann. I died a little.
Nu är det alltså jag som sitter bakom skärmen för att printa ner några ord när jag tycker det passar för att hoppas att det finns nyfikna människor där ute som törstar efter att läsa och njuta av andra människors (o)lycka och få veta bloggarens innersta hemligheter så att man sen lämnar dataskärmen ett stycke mindre törstig. Kanske kommer jag vara en duktig flicka som bloggar titt som tätt för att dessa människor som jag hoppas vill läsa min blogg ibland inte ska bli besvikna över att den aldrig blir uppdaterad. Jag ska göra mitt bästa eftersom jag vet själv hur frustrerande det är när det inte finns något mer att läsa för dagen. Så nu sitter jag här för att låta andra bloggtörstande läsare får ännu en blogg att lägga under favoriter som en del av dagens nöje tillsammans med favoritprogrammet på tv till exempel.
Nu börjar jag få stort huvud känner jag men man kan väl få hoppas right? Det är väl de man lever på, hoppet. Så säger man i alla fall. Vet inte om det stämmer men det låter fint. Hoppet är det sista som dör säger man. Kanske är sant, vad vet jag? Jag vet i alla fall att jag blev inspirerad av min klass som nästan alla har bloggar att själv skaffa en. Kanske var det Anna som smygövertalade mej, jag tror det egentligen.
Imorgon börjar skolan igen efter ett välförtjänt lov. Det har varit ett bra lov med lagom mycket jobb, lagom mycket plugg, och träffa vänner och Daniel en massa är inte helt fel heller kan jag lova. Trots ett underbart lov ska det bli skönt att komma tillbaka till skolan och rutinerna. Inte länge kvar nu. Till studenten menar jag. Söker heltidsjobb nu för fulla muggar men i värsta fall får jag väl jobba kvar på Noréns men vem vill sälja lotter över telefon för resten av sitt liv? Inte jag i alla fall. Men flytta ut ska jag. Jag har lägenhet som väntar på mig allt jag behöver är svar från två personer så vet jag vilken jag kommer flytta in i för det kommer bli en av tre möjliga lägenheter som jag kommer bo i. För tidigt att säga huruvida jag kommer bo själv eller inte, men ut kommer jag flytta och centralt kommer jag bo. Jag kommer skaffa något annat jobb. Intala, intala, intala, intala, intala.
Har väl ordbajsat tillräckligt för att vara första blogginlägget. Ajuste, höll nästan på att glömma. Var på teatersport idag vilket är det underbaraste påfund som finns. Sista showen för säsongen är 15maj. Sad. Men lita på att jag kommer sitta där fastklistrad i Norrlandsoperan och skratta. Det är ett löfte.
So long!
Trodde inte dagen skulle komma då även jag sjönk ner i bloggträsket men ack så fel man kan ha.
Så nu är jag här som resten av min klass (och världen?). Jag blev först lite ledsen på bloggen för jag
hade skrivit ett jätte långt stycke som sen bara försvann. I died a little.
Nu är det alltså jag som sitter bakom skärmen för att printa ner några ord när jag tycker det passar för att hoppas att det finns nyfikna människor där ute som törstar efter att läsa och njuta av andra människors (o)lycka och få veta bloggarens innersta hemligheter så att man sen lämnar dataskärmen ett stycke mindre törstig. Kanske kommer jag vara en duktig flicka som bloggar titt som tätt för att dessa människor som jag hoppas vill läsa min blogg ibland inte ska bli besvikna över att den aldrig blir uppdaterad. Jag ska göra mitt bästa eftersom jag vet själv hur frustrerande det är när det inte finns något mer att läsa för dagen. Så nu sitter jag här för att låta andra bloggtörstande läsare får ännu en blogg att lägga under favoriter som en del av dagens nöje tillsammans med favoritprogrammet på tv till exempel.
Nu börjar jag få stort huvud känner jag men man kan väl få hoppas right? Det är väl de man lever på, hoppet. Så säger man i alla fall. Vet inte om det stämmer men det låter fint. Hoppet är det sista som dör säger man. Kanske är sant, vad vet jag? Jag vet i alla fall att jag blev inspirerad av min klass som nästan alla har bloggar att själv skaffa en. Kanske var det Anna som smygövertalade mej, jag tror det egentligen.
Imorgon börjar skolan igen efter ett välförtjänt lov. Det har varit ett bra lov med lagom mycket jobb, lagom mycket plugg, och träffa vänner och Daniel en massa är inte helt fel heller kan jag lova. Trots ett underbart lov ska det bli skönt att komma tillbaka till skolan och rutinerna. Inte länge kvar nu. Till studenten menar jag. Söker heltidsjobb nu för fulla muggar men i värsta fall får jag väl jobba kvar på Noréns men vem vill sälja lotter över telefon för resten av sitt liv? Inte jag i alla fall. Men flytta ut ska jag. Jag har lägenhet som väntar på mig allt jag behöver är svar från två personer så vet jag vilken jag kommer flytta in i för det kommer bli en av tre möjliga lägenheter som jag kommer bo i. För tidigt att säga huruvida jag kommer bo själv eller inte, men ut kommer jag flytta och centralt kommer jag bo. Jag kommer skaffa något annat jobb. Intala, intala, intala, intala, intala.
Har väl ordbajsat tillräckligt för att vara första blogginlägget. Ajuste, höll nästan på att glömma. Var på teatersport idag vilket är det underbaraste påfund som finns. Sista showen för säsongen är 15maj. Sad. Men lita på att jag kommer sitta där fastklistrad i Norrlandsoperan och skratta. Det är ett löfte.
So long!
Kommentarer
Postat av: Anna
Wiiee, Yrsa, you've joined the dark side!
Och hallå, vi lever liksom i ett mediesamhälle och alla gör bara vad de fucking kan för att få sin utlovade femton minuter i rampljuset! Vi dras alla djupare ner i träsket nu. Mycket nice inlägg. Jag tänker länka till dig nu, hope you don't mind.
Trackback